Projekt

Vid våra förskolor arbetar vi med många varierande projekt. Dessa utgår från de tankar och intressen vi observerat hos barnen. Alla projekt genomförs med ett processinriktat arbetssätt. I detta arbete är barnens utforskande det centrala. Barnens upptäckter dokumenteras och återkopplas alltid till dem.De äldsta barnen på våra förskolor ingår i åldershomogena forskargrupper. Dessa barn deltar aktivt i egen reflektion och dokumentation.

Här kommer ni att kunna följa och läsa dokumentation från avdelningarnas olika projektarbeten. Vår intension är att ni skall kunna följa lärprocessen under arbetets gång.

Mötet med kulturföreställningen ”Jag är ett träd” väckte många tankar och reflektioner hos barnen och även hos oss pedagoger. Många av de samtal vi för tillsammans med barnen handlar just nu om människans förhållande till naturen.

Barnen har en fantastisk förmåga att gå i relation med naturen och nästan ”bli ett” med den. De ställer sig komplexa frågeställningar som bland annat rör ekologi och biologi genom att behandla ex trädets morfologi (läran om organismers form och uppbyggnad).

Harriet: Träd har liksom inga armar kan man säga. De har grenar istället för armar. Träd har inget hår men det har människor. Ida: Man hör träden, det är träden som pratar med varandra. Amanda: Träden kan skaka och det kan människor också. Axel: Träd kan inte gå, när man odlat ett träd kan det inte flytta på sig. Träd har grenar i stället för armar. Märta: Träden orkar inte prata vanligt med människor. Träden kan inte röra sig bara om det blåser.

Barnen i sina uttalanden visar på en förståelse för trädets olika funktioner och genom att delta i kooperativa processer skapas också möjligheterna för barnen att driva frågor kring ekologi, miljö och människans förhållande till naturen. Hur ser förhållandet ut egentligen? Exempelvis när barnen reflekterade över om trädet har känslor uttryckte de sig bland annat såhär:

Ida: Jag vet inte men jag tror de har ett hjärta! Frank: Nej! träden känner ingenting. Harriet: I bland kan trädet känna att farliga djur kommer och då sträcker den ut sina rötter så att djuren snubblar. Amanda: Nej! träd har inga känslor, men om man spikar i det så gör det ont. Axel: Ja, träden kan känna att det är kallt med snö.

I ovanstående uttryck skulle man kunna förstå det som att barnen förhandlar och problematiserar kring vad man vid ett första ögonblick skulle kunna läsa som fantasifulla resonemang, men lyssnar vi noga och försöker förstå bakomliggande orsaker till barnens resonemang skulle man kunna tänka att tankarna är viktiga utifrån etiska och estetiska värdeomdömen som har en avgörande betydelse när det kommer till att verka för åstadkomma positiva hållbara förändringar för vår framtid.

 

Utifrån att vi i år valt att rikta blicken på barns relation till en plats har vi fått syn på att barnen etablerar känslomässiga relationer till platser som de vistas i där vi tolkar det som att barnen blir en del av naturen. Att vi människor utvecklar ett varsamt förhållningssätt till naturen där vi förstår vår delaktighet i naturens kretslopp känns som ett viktigt arbete och också något som förskolans läroplan också framhåller som någonting för förskolan att sträva mot.

 

”Förskolan ska lägga stor vikt vid miljö- och naturvårdsfrågor. Ett ekologiskt förhållningssätt och en positiv framtidstro ska prägla förskolans verksamhet. Förskolan skall medverka till att barnen tillägnar sig ett varsamt förhållningssätt till natur och miljö och förstår sin delaktighet i naturens kretslopp. Verksamheten ska hjälpa barnen att förstå hur vardagsliv och arbete kan utformas så att det bidrar till en bättre miljö både i nutid och i framtid”. ( s 7 Lpför98/10).

 

Årets projekt kring barns relation till en plats och mötet med kulturföreställningen ”Jag är ett träd” har för oss givit näring till våra projektprocesser och satt igång viktiga spår att undersöka vidare tillsammans med alla barnen som går på Vi som Växer.

 

/Melika Coskun, pedagogista Vi som Växer